Månad: juni 2017

Lyssna till dom äldre, sluta stressa

Den typiska vardagen idag beskrivs som otroligt stressad. Skulle man gå ut och fråga så tippar jag på att 90% känner att dom inte hinner med allting i vardagen. Dygnet har bara 24 timmar. 9 av dessa skall man vara på jobbet, 8 skall man sova, […]

Tacksamhet – att se det positiva i det jobbiga

Tacksamhet – att se det positiva i det jobbiga

Det är mycket som händer just nu och hjärnan går på övervarv! Inser själv att jag behöver ta en paus från tankar och idéer för att kunna må bra. Det finns många sätt man kan göra detta på men helst så skall ju det även […]

Handlingsplan- att säga ja till sig själv

20170524_205537

Första lite längre resan avklarad. Bestående av 2 dagars båtresa och 2 dagar hemma hos familjen. Förberedelserna började redan i måndags förra veckan och vi åkte i torsdags.

Alla vet ju vad som finns att äta på en Finlandsfärja. Inte så mycket för en sockerberoende i alla fall, så hur gör man då? Det är här förberedelserna och handlingsplanen kommer in för att du skall ha en möjlighet till en abstinent resa. Det är inte bara det att man inte skall få i sig någonting som triggar igång hela systemet man skall även orka stå emot alla frestelser och då är det viktigaste för mig att inte gå hungrig!

Jag inhandlade världens gulligaste och smidigaste kylväska, fyllde den med ägg, rökt lax, tomat, gurka och ost med hög fetthalt. Viktigt att tänka på är att rätt fett gör hjärnan nöjd och mättnadskänslan ökar. På båten fanns en restaurang som serverade lite ”finare” mat, där är det även lättare att få en hel abstinent måltid. Det fick jag med lite ”vara jobbig” upplevelse. På sockerskolan lärde vi oss att säga ja till oss själva det var exakt det jag gjorde vid detta tillfälle. Att våga be om någonting som är bra för en själv även om man har en grinig självkritiserande sak på axeln som säger att man är jobbig och skall skämmas. Det har gått 4 månader och känslan har absolut blivit bättre men det finns saker att fortsätta jobba på. Att inse och känna att man är värd att må bra och att orka kämpa för det oavsett motgångarna är långt ifrån så självklart som det borde vara. Där satt jag en torsdagskväll, åt lammracks och njöt av att säga ja till mig själv!

Och exakt detta har jag fått öva på hela helgen, att säga ja till mig själv genom att motstå frestelser, ta emot förnekelser, meningslösa förklaringar som inte får något fäste, stå på mig och ha tillit till processen. En otroligt bra övning som måste genomföras om man vill ha kontroll på sitt liv och inte ge kontrollen till sjukdomen. Jag måste lära mig att leva och komma ut även om det är omständigt de första gångerna. Det kändes ganska enkelt när man var mitt uppe i allting, det är när man börjar slappna av som man känner hur mycket det har tagit på krafterna.

Jag hade packat med mig lax, ägg och grönsaker även på hemvägen men den trötthet som kröp sig på efter allting visade sig i irritation, hopplöshet och utmattning. Och jag hade sån otur på hemresan! Fanns inte en yoghurt som inte var smaksatt (inte innehöll socker). Skulle käka scampi till lunch/middag eftersom det var den rätten som jag kunde beställa in rakt av, tror ni inte att fisket hade varit dåligt och dom hade inga scampin! Förklarade att jag inte tål socker, stärkelse eller gluten. Beställde en fläskfilé istället utan pommes, då vart hon förvånad för att pommes innehåller ju inte gluten. nej men stärkelse eftersom den är gjord på potatis!! hade jag lust att säga. Tackade bara snällt nej till pommes istället.

På något sätt hade jag kunnat förutse hur trött jag skulle bli eftersom jag hade tagit ledigt dagen efter. Vi kom hem sent på söndagen så matlagningen som alltid görs på söndagar visste jag att inte skulle bli av och jag visste att jag skulle vara trött. Matlagningen gjordes igår (måndag) för hela veckan, samlade energi ute i solen med en väninna och vaknade utvilad i morse för att gå på ett spinning pass 06:30. Sen small det till igen, världens huvudvärk och trötthet slog på. Energin som jag hade på passet var som bortblåst. Hade jag varit piggare om jag inte hade gått på passet? Jag tror faktiskt inte det och hade jag varit det några timmar efter så hade det inte varit bättre i längden.

Detta är fasit i efterhand, att säga ja till sig själv är A och O oberoende om du kämpar med en sjukdom eller inte. Säger du aldrig ja till dig själv och bara finner dig i livet för att det är bekvämt eller säger ja till andra så styr du ju inte ditt liv själv.

Att unna sig men vad är det vi unnar oss egentligen?

Sitter på en båt mellan Stockholm och åbo. Jag har gjort denna resa några gånger och varje gång har tanken på att unna sig dykt upp. Varför?? ”Nu skall jag ta ett glas vin för att slappna av”, ”Nu får jag köpa hur mycket godis […]

Triggers

Jag och mina systrar diskuterar ofta triggers. Vad är då detta? Ofta är det mat, olika sötsaker m.m. men det kan även vara dofter, syn, kombinationer och konsistenser. En trigger är någonting som triggar igång våran beroendehjärna. Sötsaker, saltigt, knaprigt, salt och fett tillsammans, när man har […]

När paniktåget går

20170526_094716

Vi har alla olika stunder i våra liv och situationer som påverkar när vårat paniktåg rullar iväg. Det tuffar inte på lite i början utan sätter fart på en gång 500 km/h minst!! Det är väl det som är panik…

När jag får mitt paniktåg gör det ont i HELA kroppen och det är bara flykt som känns som det enda rätta men ju mer man flyr desto större känsla av att vara inlåst. Konstigt det där.. Vissa gånger kommer besvikelsen oftast över något som du försökt påverka men som du egentligen inte kan styra fullt ut. Besvikelsen över att man har blivit lovat någonting men som aldrig blir som man tänkt gång på gång. För mig skapar detta alltid en stress i kroppen som kan bli ohanterligt. Förr åt jag på känslan, det är så vi sockerberoende gör när vi möter något obehagligt. Vi äter på känslan tills den är borta och lite till.

Så… hur gör man om man ätit på känslorna hela livet och nu helt plötsligt skall hantera dom utan mat?? Det krävs träning, rätt andning och verktyg för att det skall fungera och det är inte lätt. Dom flesta gånger har ett samtal till en syster varit min räddning. Idag är räddningen frisk luft, djupa andetag och en kompis som precis råkade höra av sig inte för att prata om känslan och göda den ännu mer utan för att prata om något helt annat och låta känslan vara där den är och som den är. ”Acceptera att den finns men lyd den inte” är mitt favorituttryck.

Jag kan nu i efterhand se att för mig så byggs detta upp av 3 riskfaktorer. Först paniken (1) som skapar stressen (2) och till sist flykten (3). Dom är starka och sker på bara några sekunder. Skulle kunna uppskatta att reaktionstiden från 1-3 Är ungefär 5 sekunder. Där det är 1 sekunder mellan 1 och 2. Det finns alltså inte en möjlighet att hinna reagera om man inte vet vad man skall göra i situationen från första början. Det tar mellan 5-15 sekunder innan jag har stoppat någonting i munnen utan att jag har fattat det själv om jag inte har en handlingsplan för just denna STORA riskfaktor.

Mer om handlingsplan kommer i ett senare inlägg 🙂

Gonatt!

 

Hitta energi till någonting du egentligen inte orkar

För mig som sockerberoende är planeringen a och o. Ingen planering, ingen abstinens. Ingen abstinens, ingen kontroll över livet. Så vill man ju inte ha det. Matlagning söndagar har stått på schemat i snart 4 månader. Vissa söndagar är extra tuffa för att få till […]

Första sommaren sockerfri

Sommaren kan vara den jobbigaste tiden på året för många av oss som är beroende. Sommar, värme och sol förknippas ofta med alkohol och godsaker. Varför egentligen? Kan vi inte njuta av det fina vädret och solen om vi inte äter eller dricker? Detta blir […]

Dagen börjar med en friskfaktor

20170516_062639
Jag kan inte påstå att man skriker av glädje när klockan ringer 06:00 och man har bokat ett spinning intervall pass om 30 min. Men ändå är det någonting som gör att man genomför passet och oftast bättre än man vågat förvänta sig. I Morse var en sådan dag.
Rysningarna som kommer med kraften av musiken när passet kör igång är magiskt. ”Idag skall jag bara ta det lite lugnt” tänkte jag i morse eftersom jag var väldigt trött. Så blev det inte. Att vara driven, alltid stäva efter någonting bättre och att vara framgångsrik i det vi gör är sjukdomens personlighet. Lika mycket som detta hjälper oss i kampen så kan det lätt stjälpa oss om vi inte lär oss att kontrollera.
Även om det är jobbigt vissa stunder och vissa dagar så ger morgonträningarna så otroligt mycket för mig. Mer energi över hela dagen, piggare i allmänhet och ett lugn i kroppen som hjälper mig att hantera vardagen! En stor och betydelsefull friskfaktor!