Månad: september 2017

Majonnäs

Majonnäs

Majonnäs är väldigt användbart till många saker. En av mina favoriter är när jag gör egen Coleslaw (finns i receptsamlingen). En annan favorit är att mosa ett ägg med hackad röd lök och blanda i majonnäs, perfekt som mellanmål. Nedan kommer receptet på min egen […]

Coleslaw

Coleslaw

Många tillbehör i form av olika sallader som man köper är oftast fullproppade med socker, sötning och andra tillsatser. Därför har jag valt att göra min egen coleslaw. Dels för att jag inte har hittat en enda coleslaw som är utan socker och dels för […]

Havre/hirs gröt

Havre/hirs gröt

Gröt gjord på hälften havre och hälften hirs har jag gjort många ggr men nu har jag testat att koka den i koksmjölk istället får i vatten och wow! Smakar inte kokos men blir en god smak av kokosmjölken. Idag hade jag även i lite chafrön efter att jag hade lagt upp gröten i skål. Det visade sig att chafröna gav en otroligt mycket bättre mättnad i och med att de innehåller mycket kostfibrer. Orsaken till varför jag inte enbart har havregryn är för att havre är ett spannmål och spannmål innehåller gluten som är väldigt triggade för min sjukdom. Medans hirs är glutenfritt. Tro mig det är en otrolig skillnad på känslan efter att jag har ätit gröt på endast havre. Det blir en oro i kroppen och mättnaden infinner sig inte alls. Och snälla var inte rädda för fettet… det är inte det som är boven till varför du samlar på dig fett. Nedan kommer receptet på gröten.

 

Gröt gjord på havre och hirs

0,5 dl havregryn

0,5 dl hirs

2 dl kokosmjölk

chiafrön

Och glöm för all del inte fettet i form av riktigt smör!

Häll upp kokosmjölken i en Kastrull tillsammans med hirs, låt koka upp. Eftersom hirsen är hårdare och behöver ligga i längre så blir det perfekt om den får ligga i tillsammans med kokosmjölken innan det hunnit koka upp. När det börjar koka häller jag i havregrynen. Jag låter det koka tills gröten har fått den konsistens jag vill ha. Vill man ha en lite lösare gröt får man tillsätta mera vätska. När jag lagt upp gröten i en skål lägger jag i smöret så det får smälta in i gröten. Efter det häller jag på chafrön blandar och blandar allting. Sedan är det bara att njuta av den viktigaste stunden på dagen =)

 

Sötsug, därför blir du aldrig av med det

Sötsug, därför blir du aldrig av med det

Har du svårt att bli av med ditt sötsug eller suget efter viss mat? Man behöver inte alltid vara ett godismonster för att man skall fastna i sockerfällan. Vissa bars eller annat som det kan finnas mycket sötning i men som alla uppfattar att är […]

Semester!

Semester!

Gjort klart allting på jobbet. Lämnat över vissa bevakningspunkter. Känns som att lungorna varit upp i halsen hela veckan. Känns konstigt att lämna alla men samtidig skönt. Vissa kommer jag sakna otroligt mycket men förhoppningsvis kommer vi höras ändå 🙂 om 2 veckor börjar jag […]

Dag 2, återfallsprevention reflektion

Dag 2, återfallsprevention reflektion

Innan jag går in på dagen så vill jag börja med att tacka alla som ger mig ett enormt stöd! Personer som inte kan vara hos mig varje dag stöttar mig så otroligt mycket på det allra bästa sättet. Man behöver inte vara nära varandra varje dag, är det äkta så känner man närheten ändå.

Allting är bara tomt, kommer inte på en enda sak att skriva om som vi har gjort idag även om det är väldigt mycket. Men det är ju också en anledning till varför jag behöver skriva och ventilera. Att i stillhet bara kunna reflektera, skriva ner och se på det utifrån, sätta ord på det istället för att det skall vara orkaner i huvudet som består av bokstäver. KAOS med andra ord. Jag lämnade kvar pärmen bara för att jag inte skall kunna gå tillbaka och titta på vad vi har gjort. Känner att jag behöver sitta ner, ta den tid jag behöver och reflektera, det känns väldigt viktigt idag om jag skall kunna ta in något imorgon.

Jag kör lite diciplin mitt i kaoset och börjar tänka på vad som hände i morse. Vi började dagen med att stilla oss och kände efter hur det kändes just i den stunden, efteråt delar vi om känslan i kroppen och vad det är vi upplever. Det blev en känslosam stund kan man minst säga. Jag svettades, blev varm och man kunde se utanpå min klänning hur kraftigt hjärtat slog, det är så mycket energi i rummet och det känns som att jag står bredvid min egen kropp och tittar på mig själv, jag är inte i kroppen. Kan låta flummigt men jag tror att det är vanligare än man tror om man bara känner efter på djupet. Är jag här eller är jag någon annanstans? Med tanke på vardagens tempo idag så tror jag att dom flesta är någon annanstans än i nuet och då kan denna känsla infinna sig. Just nu så kan jag inte sätta mig in i den känslan jag hade just då när jag satt där, det går inte, den är för långt borta, det var någonting magiskt som kom till mig men som nu är borta. Känslan av att jag fortfarande inte är i min kropp känner jag men jag kan inte längre sätta ord på vad det var som gjorde att jag reagerade så starkt. Det är ungefär som att dom allra jobbigaste stunder som jag har haft i livet kan jag inte komma ihåg hur dom kändes. Jag förstår att jag har varit där och är medveten om det men jag kan inte komma tillbaka till exakt samma känsla jag hade då. Det känns som att hjärnan har glömt bort den för att man skall orka vidare. Kroppen gör allt för överlevnad, ibland på ett bra sätt och ibland på ett dåligt.

Efter delningen är mitt minne blankt, jag kommer inte ihåg vad som hände, vad vi gick igenom. Jag kommer inte på det hur mycket jag än försöker. Kanske att händelsen i delningen tog så mycket energi så jag inte är kapabel till att ta in flera saker en stund efter? Jag vet inte men det känns som att det är det som har hänt. Efter detta vart det fika och sedan kom förklaringen på PAA-Symptom. Abstinens symptomen (mina tydligaste var: trötthet, orkeslös, nedstämdhet, kritiska tankar om mig själv, koncentrationssvårigheter och dimhjärna) som man hade de första dagarna/veckorna kommer igen och igen och igen och igen över hela livet men de kommer allt mer sällan. Precis som när man skiljt sig och tänker på personen varje dag i början så suddas detta sakta men säkert ut och man gör det mer och mer sällan och det blir lite lättare att hantera det. (Se Cristinas underbara bild). Jag började förstå att jag redan har gått igenom ett stadiet av PAA-symptom och kanske är påväg in i ett nytt. Det sköna är att man vet vad det är och kan lita på att det kommer bli bättre bara jag har tillit till processen. Det gör att stressen minskar drastiskt och sinnesron kan stanna kvar trots att symptomen är tillbaka.

Tillfrisknandetrappan, pratade vi om även på Nystart. En rulltrappa som ser olika ut beroende på i vilken fas i livet man är. Balansen finns på toppen för det är ju det man stävar efter och ätandet och beroendet är längst ner, dit vill man ju inte trilla. Ibland är den bred med stora trappsteg, massa färgglada mönster och inte så väldigt brant, det är kanske lätt att ta sig uppför. Men det händer saker i livet och då blir den väldigt smal, brant och grå, då blir det genast mycket svårare att klättra uppåt mot balansen och välmåendet. Samtidigt som rulltrappan hela tiden går neråt, står jag då still (att inte göra uppgifterna, inte ta sin medicin, strunta i rutinerna osv.) så åker jag automatiskt ner i beroendet igen. Jag behöver alltid jobba med min sjukdom, varje dag och sätta den först i alla lägen annars är jag snabbt tillbaka i beroendet och dåliga vanor igen.

Det jag tar med mig från denna dag är att när jag byter jobb om någon vecka så kommer jag gå in i en risksituation (intryck, nya människor, nya rutiner, nya tider och nya saker att lära sig kommer ta väldigt mycket energi även om det är roligt på samma gång så blir det ändå en risk) och min rulltrappa kommer sakta men säkert bli svårare att klättra i under en period. Så vad gör jag för att inte förändringen i trappan skall bli för stor och ohanterlig? Det behöver jag fundera på och göra upp en plan för hur jag hanterar detta. Jag kommer definitivt behöva dra ner tempot på träningen, jag kommer behöva lägga in extra vila på kvällarna men jag kommer också behöva planera in att umgås med vänner och göra saker som ger mig positiv energi (friskfaktorer).

Det blev ett långt inlägg men från att jag har haft KAOS för ca 15 minuter sedan så har jag nu sorterat ut detta och känner lugn när jag ser och läser det istället för att jag grubblar på det.

Sov gott! <3

Dag 1, återfallsprevention reflektion

Dag 1, återfallsprevention reflektion

Vilken eftermiddag/kväll det blev igår! Efter dessa fem timmar upplevde jag att jag var uttömd på energi. Redan efter första timmen kände jag av det. Tydligen är jag en person som suger åt mig andras känslor och energier och blir trött på det sättet. Om […]

Förberedelse inför återfallssprevention

Förberedelse inför återfallssprevention

I helgen tar jag nästa steg i min tillfrisknande process. Återfallsprevention. På återfallspreventionen kommer vi bland annat gå igenom de olika stadierna i tillfrisknande, varningssignalerna, post akut abstinens, den mentala besattheten och skov. Under helgen hoppas jag på att få lära mig ännu bättre när varningssignalerna […]

Bajsifrutti

Bajsifrutti

Världen är falsk, jag blir så frustrerad.. och vad kan jag göra, ingenting?

Risifrutti skall ändra namn till Risitutti för att stödja bröstcancerfonden. En bra tanke men samtidigt som dom proppar sina produkter fulla med socker och vad gör socker? Jo göder cancercellerna! Men det är ju klart dom vill göra detta! Extra mycket PR bara för att ändra namnet på produkten för en tid, bättre klirr i kassan eftersom det ökar försäljningen. Kostar dem ingenting men vinsten är enorm. Den enda som får betala är de som förbrukar produkten. Dels betalar dom priset på varan och dels med sina egna kroppar för att äta denna sockerbomb dessutom är det väldigt mycket barn som äter detta som ett alternativ till mellanmål.

Det är inte mindre än 6,5 sockerbit i en Risifrutti på 175 gram. I en cola på 0,33 liter är det 10 bitar socker men Risifruttin är hälften så stor som Colan i volym alltså kan man säga att det är lika mycket socker i Risifrutti som i Cola om inte mer!

Det är nu maktlöshetskänslan kommer ifatt. Man sitter och ser på när andra personer runt omkring trycker i sig detta och dessutom stödjer ett företag som i och för sig stödjer bröstcancerfonden men som ändå är en del i problemet till cancern.

Här sitter jag en livs levande människa med en hjärnsjukdom som uppstår och förvärras av såna här produkter som barn äter varje dag. Lika hemskt när vuxna gör det men de har ett val, barn förstår inte bättre och kan inte göra det valet själva.

Unnar vi oss alltid för att må bra?

Unnar vi oss alltid för att må bra?

Det har gått några dagar sen jag skrev senast. Kanske kan det vara för att en förkylning dök upp under helgen och när man är sjuk så försämras sinnet. Ingen halsont längre och snorig blev jag aldrig men tröttheten i kroppen känner jag att sitter […]