Det där med att våga visa och känna känslor

Det där med att våga visa och känna känslor

För vissa är det jättesvårt och för andra en självklarhet. Ibland är det okey och ibland inte enligt vissa personer. Enligt mig är det ALLTID okey att visa känslor oavsett vilken känsla det är. Många tror också att en känsla är något man är men riktigt så är det ju faktiskt inte. Man kan känna sig värdelös, oduglig osv men det är inget man är för det. En känsla är BARA en känsla som uppstår av en reaktion på någonting.

Jag och många andra är uppväxt i ett samhälle där det inte är okey att visa känslor och att prata om dom är inget man gör öppet varken i skolan med kompisar eller vid köksbordet. Så här har det alltid varit i många generationer. Och faktiskt så tror jag att finnar är extrema på att hålla undan med sina känslor. Men problemet är att detta får konsekvenser när man blir äldre. Samtidigt så kan man inte klandra vuxna, lärare och föräldrar för dom har säkert heller aldrig fått visa känslor utåt och vissa vet kanske inte hur det känns att vara riktigt arg eller riktigt ledsen utan istället låser man in dessa. Att kunna uttrycka sina känslor och prata om dessa är så otroligt viktigt för att inte bli inlåst och det påverkar inte bara sitt eget välbefinnande utan även relationerna till andra runtomkring. Man måste få ut sig hur man känner och varför för att inte gå med den här tunga ryggsäcken hela livet. I det långa loppet så måste kroppen få utlopp för sina känslor. Antingen så blir man djupt deprimerad, börjar knarka narkotika eller socker eller hittar något annat sätt för att hantera känslorna. I mitt fall socker. Det jag aldrig hade kunnat ana var att detta började redan tidigt i barndomen. I vissa fall så kan jag gå tillbaka i tiden och se att hade jag inte haft sockret så vet jag inte hur jag hade hanterat det riktigt jobbiga. MEN hade jag aldrig gått igenom det riktigt jobbiga så hade jag ALDRIG varit där jag är idag. Det är inget farligt var inte rädda, det är en dyrbar erfarenhet i livet. Ibland känner jag tacksamhet över att jag faktiskt valt jobbiga vägar med flit för att uppnå det jag vill ha och det jag vill göra.

När jag gick en KBT-grupp för ungefär 4,5 år sedan så var det exakt detta vi jobbade mest med. Att uttrycka känslor och förstå varifrån dessa kommer och hur dessa uppstår. Det var även då som jag förstod att jag personligen hade lidit av ångest i väldigt många år, problemet var att jag inte visste vad ångest är förrän då när någon förklarade det för mig. Detta öppnade upp totalt, nu kunde jag äntligen förstå hur jag kände och varför mitt självförtroende var i botten. Under den här tiden lärde jag mig även att visa mina känslor, är jag ledsen eller besviken säger jag det och visar det, är jag arg så ryter jag ifrån och blir jag orättvist behandlad så säger jag ifrån. Och är jag glad då skrattar jag hur högt och länge jag vill!! Det är verkligen en frihet. ”Var inte glad i onödan det kan gå åt helvete imorgon” är en kommentar jag får ofta men seriöst vad är det som är så farligt med att vara glad i onödan? Det har jag aldrig förstått. Det viktiga är också att man kan visa respekten och acceptansen mot andra och att andra har känslor som dom måste få känna. Är man ledsen och gråter är det många som blir rädda dom vet antaglien inte vad dom skall göra och blir arga istället. Men om du är ledsen och går till någon för att få hjälp och den här personen börjar skrika på dig hur skulle du känna dig då? En gång var det en kille i min klass som sa till mig: ”vet du vad Sandra jag hatar ditt skratt, det är så fult.” efter den gången upptäckte jag själv att jag försökte hålla tillbaka skrattet. Sjukt eller hur? då gick jag i trean och jag kommer aldrig glömma det.

Vi jobbade även mycket med automatiska tankar som uppstår helt av automatik utan att vi tänker på det. Den allra första tanken innan känslan kommer. T.ex. Man går förbi en grupp människor och precis när dom passerar så börjar dom skratta. Det första man gör/jag gjorde då var att tänka: dom skrattar åt mig, varför, vad är det för fel. Den tanken utlöser värdelöshets känslan. Så om man bara kunde ändra på denna första automatiska tanke och byta ut den till en annan positiv tanke så skulle den känslan försvinna med tiden. Jag kan säga såhär! Det fungerar! Man ändrar tankesättet i hjärnan och när man gjort detta några gånger och sedan är med om samma sak igen så tänker man på ett helt annat sätt och denna dåliga känsla kommer aldrig igen. Detta är såklart övning och dessa automatiska tankar är inte lätta att hitta så hittar man inte den direkt får man gå igenom händelsen i huvudet en gång till och verkligen fundera på vad det var som utlöste denna dåliga känsla. Detta går såklart att göra med många olika situationer och till sist går det på automatik och man hittar nya sätt att tänka på hela tiden för att dessa onödiga och dåliga känslor inte skall uppstå. Detta är bara en av många övningar i hur man kan ändra sina tankemönster.

Känslor är inget man dör av!! Det är bara en tanke som utlöst en känsla. Däremot så är det faktiskt så att personer som visar känslor har ett otroligt mycket rikare liv. Och kom ihåg att det är dom starka som vågar visa känslor.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här ämnet men för idag får det vara bra 🙂

 

 



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge