Sockerfri 1,5 år – Sockret tog med sig depressioner och ångest

Sockerfri 1,5 år – Sockret tog med sig depressioner och ångest

Sockerfri 1,5 år igår. Det är som att jag glömt hur mitt liv var innan. Utan att överdriva så är det verkligen som natt och dag.

Jag har skapat nya rutiner som är livsviktiga för att jag skall kunna hantera mitt beroende. Jag har insett att livet är så mycket mer än att banta och träna.

Jag börjar sakta men säkert se vad som tillhör min beroendepersonlighet och vad som är den riktiga Sandra.

Nu när det har gått en tid och jag kan titta tillbaka med en klarare blick är det svårt att minnas hur livet var då men jag upplever att det kan vara ganska nyttig för att hålla motivationen uppe till att fortsätta leva utan sockret.

Socker = depression

Panikångest, depressioner, nedstämdhet, självhat. Allt detta har åkt berg- och dalbana med mig så långt tillbaka jag kan minnas. Sociala sammanhang var värst, det fanns ju inte så många ställen jag kunde gömma mig på och när det väl satte igång var det inget som gick att stoppa. Ibland kom det fram en person och frågade om han/hon kunde göra något. Tyvärr så finns det inte det. Vid panikångest blir paniken så pass stor, är det någon som vill ge en kram då blir det endast värre eftersom det redan känns som att jag är instängd i en plastpåse och försöker gräva mig ut.

Under 7 års tid jobbade jag med min självkänsla, självbild och självhatet. Det blev bättre men depressionerna kom alltid tillbaka. Ungefär varannan månad. Till sist tappade jag hoppet. Jag hade gjort allt. Sista gången jag gick till kuratorn fick jag svaret: ”Sandra, du har alla verktyg, du vet vad du behöver göra så jag kan inte hjälpa dig så mycket mer”. Efter den period började jag äta ett bra tag igen. Allting blev värre.

Jag hade gått hos psykolog, gått KBT-gruppterapi, kurs i mindfulness, kurator i skolan och på vårdcentralen. Läst självhjälpsböcker och inte nog med det gjort SAMTLIGA uppgifter jag blivit tilldelad osv. Varje gång tänkte jag, nu äntligen är jag frisk. Det höll ungefär ett halvt år sedan började allting om igen. Denna lärdom, verktyg är absolut inget som jag ser som bortkastat. Det är verktyg som jag kommer ha med mig hela livet vart jag än går. Vissa saker kan jag tycka att skall ingå i vanlig undervisning.

Mitt liv i sockret – vardagsproblem

För 1,5 år sedan när jag klev upp och skulle gå till jobbet/skolan var det oftast en väldig ångest över vad jag skulle ha på mig. Det var inte alltid det att det inte satt rätt utan det kändes inte rätt. Vissa dagar bytte jag kläder flera gånger, ibland kom jag nästan försent på grund av detta.

Jag var ständigt trött, en period vad jag väldigt trött. Det var när jag precis hade flyttat till Sverige så flytten kan ha ett finger med även i detta spel. Jag kom hem från jobbet, lade mig i soffan, sov tills jag gick och lade mig för natten och klev upp när klockan ringde. Någonstans däremellan hann jag även äta middag.

Jag hade ont i kroppen, inte som ständig värk utan detta satt utanpå. Rörde någon vid mina ben gjorde det förfärligt ont, slog jag i ett bord bara lite grann skrek jag. Jag fattade inte vad det var. Efter att jag slutat med socker, stärkelser, gluten och alkohol och kom i kontakt med lymfmassagen är besvären borta. Det onda kommer och går men på ett helt annat plan än innan.

Ständigt hade jag en ny diet eller en ny plan på hur jag skulle gå ner dessa extra kilon. När den ena inte fungerade testade jag den andra. Till på köpet kom denna skam över att inte klara av att vara ifrån sötsakerna. Detta handlade ju om  dålig karaktär, trodde alla i alla fall. Detta har INGENTING med dålig karaktär att göra!!

Mitt liv i sockret – beteenden kring mat

Jag planerade alltid vad, var och hur jag skulle äta. Innan jag satte mig på tåget hem gick jag alltid förbi pressbyrån eller en mataffär och köpte med mig sötsaker. Försökte alltid säga hejdå till min kompis innan pressbyrån så jag kunde köpa mitt utan att hon/han såg. Jag skämdes när jag satt på tåget, vågade knappt äta något för att jag skämdes så mycket. Såg alltid till att jag hade en påse i knät där jag kunde gömma det söta. När jag kom hem fortsatte jag gömma, visade aldrig för någon vad jag åt eller hade köpt. Det bästa jag visste var att vara ensam, då behövde jag inte gömma eller skämmas för någon. Jag behövde inte vara orolig att någon kom hem helt plötsligt och såg vad jag höll på med.

Vid fikaborden på kalas osv hade jag otroligt svårt för att stå emot att inte ta en till. Dock kom skammen mellan och oftast så lät jag bli att äta inför andra. Det var när jag kom hem eller mina gäster hade gått som helvetet brakade löst. Detta är väl en orsak till många blev chockade när dom hörde mig berätta att jag har ett sockerberoende. Tydligen så var jag väldigt bra på att gömma, gå undan och isolera mig. Ingen hade ju märkt detta. ”Du som äter så hälsosamt”, du äter väl inget socker”.

”Det är hälsosamt att unna mig” var min absoluta favoritfras. Jag kan än idag koppla in känslan hur ångesten släppte och allting kändes så självklart.

Sockerfri 1,5 år – vinningar

Jag har inte haft en enda depression under denna tid. Jag har haft 2 panikångestattacker som dessutom har utlösts av att jag fått i mig stärkelser. 2 attacker på 1,5 år det är ingenting… Förr kom dessa varje gång jag skulle lägga mig.

Ibland får jag frågan: ”Hur kan du veta att panikångesten, depressioner och irritationer uppstår på grund av sockret?” Jo för att det är så otroligt tydligt i hur jag mår psykiskt. När kroppen är ren så känner jag det otroligt tydligt och kan koppla detta. Idag förstår jag verkligen varför jag mådde som jag mådde.

I ett senare inlägg kommer fortsättningen om vilka vinningar det får att inte äta socker och vad som hänt med min egen kropp 🙂

Det psykiska är det som jag har starkast minnen av. Tror att detta kan bero på att till största delen så var det detta jag begravde ångesten och depressionen med. Jag kände på mig väldigt tidigt att antidepressiva inte skulle fungera. Dessutom får man antidepressiva för depression men ger biverkningen ångest. Då får man en tablett för ångesten som ger sömnsvårigheter och då får man även en sömntablett. Jag menar.. hur kan detta vara bra för kropp och knopp?? Är jag riktigt djupt nere kan det hjälpa mig att orka ta hand om mig själv, duscha, gå till jobbet, ge mig kraft till att orka jobba med mig själv så att det skall bli bättre men något större förtroende för antidepressiva har jag inte. Med all rätt tycker jag.

Otroligt tacksam idag för att jag ser sambandet och det gör även att det skapar ytterligare en motivation till att avstå från sockret.



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge