Vårat första möte

Vårat första möte

Skrivandet är ett verktyg som jag har påmint mig om många gånger. Men ibland kan det även vara ett sätt att framkalla fina stunder och att plocka fram positiva minnen. Idag är en sådan dag då detta behövs.

I helgen var jag i Hudiksvall och träffade mina sockersystrar som jag gått nystart med, vissa för första gången och andra träffade jag på återfallspreventionen i september.

Jag plockade upp en syster i Upplands Väsby på lördag förmiddag. Vi  hade en 3 timmars bilresa framför oss exkl. lunch- och kisspaus. Även om det var första gången som vi träffades så kändes det ändå som att jag kände henne. Vi delade mycket med varandra i bilen, så mycket faktiskt att vi var utmattade när vi kom fram. När man träffas och delar med varandra är det så otroligt mycket energier, känslor och tankar som far runt i skallen och i kroppen så jag tänker inte ens på att det faktiskt kan vara påfrestande.

När vi kom fram var det ytterligare några systrar som väntade på oss. Tiden gick och vi bestämde oss för att ta en promenad innan middagen. Bilderna är ett resultat av promenaden. Det var ett bra sätt att komma till ro på tyckte jag.

Systern som hade bokade hade verkligen lyckats. Var den mysigaste stugan jag någonsin har bott i och väldigt harmoniskt att alla fick plats i samma stuga. Vi var ändå 7 stycken.

Tanken på hur rik jag är på systrar som förstår mig och fantastiska kvinnor som har så mycket erfarenhet som jag dessutom får ta del av gör mig rörd.

Tänk er känslan när man träffar någon för första gången: lite nervöst, hur ser personen ut, är det som man tänkt sig, hur kommer man uppfattas osv. Det är ju det vanliga. Inte denna helg. Det var en syster som var lite längre än man föreställt sig men allt annat var som jag hade tänkt mig. Det var som att träffa sina riktiga syskon. Lika avslappnat, lika harmoniskt och det kändes som att man kan varandra utan och innan. Det är häftigt!

Efter middagen blev det jacuzzi och bastu. Lördagen avslutades med delning om hur våran tillfrisknande process såg ut just idag och vi påminde oss själva och varandra kärleksfullt som vad som är det positiva med att vara abstinent och vad just vi behöver göra för att lyckas.

Söndagen var det hemgång och vi hann inte med så mycket mer än frukost och en övning av Feldenkraismetoden vilket betyder i korthet att man gör små rörelser för att skapa rörlighet utan att gå över våra egna gränser. Oftast belastar vi musklerna alldeles för mycket. I efterhand nu när jag tänker efter så kändes det som att jag hade fått en liten massage. Lika avslappnad och lugn som vid klassisk massage. Men faktiskt så hade jag träningsvärk i höften när jag skulle köra hem. Intressant vad så små rörelser kan göra.

Vi har redan bokat in nästa datum, bara det säger att helgen blev lyckad <3

Jag kan inte övervinna sjukdomen utan mina systrar. Ibland behöver man låna varandras hjärnor för att förstå vad som är rätt och fel i tankar och känslor. Tur så finns mina systrar alltid med mig även om vi inte ses varje dag.

 

 



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge