Gemenskapen räddade mig idag

Gemenskapen räddade mig idag

Gemenskapen är en kraft som är så otroligt stark, starkare än vad jag någonsin kunnat ana. Det fick jag uppleva idag.

Jag och en vän var iväg och handlade idag. Eftersom de flesta tröjor och linnen som jag äger har blivit för stora så åkte vi iväg för att köpa några nya. Det blev en väldigt sen frukost och jag hade räknat med en sen lunch.

Innan vi åkte från köpcentret tänkte jag: Kanske bra om vi äter nu innan vi åker, klockan är ganska mycket redan. Äh, jag klarar mig nog. Vad kan hända liksom? Mer än att jag blir hungrig?

Vi skulle inte hem efter köpcentrumet utan iväg och handla lunch och middagar inför nästa vecka. Väl inne i mataffären blev jag vrålhungrig. Det sög till ordentligt i magen och energin rann av mig. Saker som jag kanske inte skulle ha köpt om jag inte hade varit hungrig slank ner i korgen. Även om det inte var några ”olagliga” livsmedel så var det saker som endast ögonen såg.

Väl hemma öppnade jag en ost förpackning jag hade köpt och några ölkorvar. Började äta på dessa och till slut tänkte jag: äh jag kan lika bra äta ost och ölkorv till lunch jag orkar inte värma lunchlådan som står klar i kylen. Sagt och gjort så fick det bli.

Efter ett tag somnade jag och vaknade upp irriterad, trött, besviken, ledsen och kände mig totalt misslyckad.

Som jag hade planerat tidigare så började jag städa, i all denna irritation. Under tiden märkte jag hur tankar på att åka och köpa hämtmat till middag dök upp. Hur tankar på att nu skiter jag i detta jag vill ha någonting som lugnar min hjärna!! JAG VILL INTE HA MIDDAGEN SOM STÅR KLAR I KYLEN!! HJÄÄÄLP!!!

Gemenskapen var räddningen

Som tur är så har jag gått Sockerskolan och på Sockerskolan får man ett umgänge och en gemenskap dit man kan vända sig när man behöver låna någon annans hjärna. Jag skrev i deras forum, exakt som det var. Att jag var ledsen, svikit mig själv och inte ätit någon lunch och planerar nu att strunta i middagen. Jag frågade: om det var ditt problem, vad hade du gjort då?

På några minuter hade jag flera svar. När jag befinner mig i ett sådant läge så hjälper vilket svar som helst. Det var ett svar som stack ut och träffade mig rätt i pannan. ”Se maten som din medicin som måste tas.” Och det var exakt så allting kändes. Jag hade inte tagit min medicin till lunch och mådde därför fruktansvärt dåligt. Nu behövde jag den verkligen.

10 minuter senare ringde telefonen. Det var en Sockersyster!! Jag blev glad och tårögd att någon hade tagit sig den tiden och ringa mig i den situationen, Tack! Hon säger Glutamin. Jag har totalt glömt bort glutaminet!! Aminosyran som dämpar sug och lugnar hjärnan. Tack för påminnelsen!

Nu en timme senare har jag precis ätit middag, skrivit detta inlägg och sitter med ett glas glutamin framför mig. Tack vare mina underbara sockersystrar!! <3



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge