Reflektioner över fett och rädslan

Reflektioner över fett och rädslan

Reflektioner och erfarenheter kring fett

I de två föregående inläggen berättade jag om fettets historia och hur teorin om att fett är farligt kom till. I detta inlägg delar jag med mig mina egna reflektioner och erfarenhet kring fett.

https://www.sandrasockersyster.se/friskfaktorer/fettet-och-revolutionen-del-1/

https://www.sandrasockersyster.se/hjarnan/fettet-och-revolutionen-del-2/

Först blir jag förbannad, sen blir jag ledsen och efter det så blir jag otroligt tacksam över att jag har kunskapen. Kunskapen om vad min kropp mår bra av och vad den är byggd för.

På 80-talet när fetträdslan sprider sig

Sedan 80-talet växer antalet personer med fetma över hela världen. Alla är bekymrade. Forskarna kan räkna ut!!! vilket år det inte kommer finnas en enda person med ”normal vikt” i Amerika! När når det resten av världen? Sedan 80-talet har det tillkommit otroligt mycket folksjukdomar. Och nej jag köper inte längre förklaringen: ”dessa sjukdomar har alltid funnits men man hade inte lika mycket verktyg till att upptäcka dessa sjukdomar”.

Men fortfarande lever vi kvar i tallriksmodellen, vi lever kvar i lightprodukter med socker istället för med fett.

Fett som förbränning

Först och främst vill jag påpeka att fett förbränner fett och socker lagras som fett. Inte bara socker i bakverk, godis och sötsaker utan även socker som bildas i kroppen när du äter snabba kolhydrater som pasta, bröd osv.

Nu har vi alltså bytt ut fettet som förbränner fettet mot socker och sötning som lagrar fettet. För mig är ekvationen ganska enkel, det är väl självklart att detta göder fetman?

För mig personligen är detta en väldigt stor, jobbig, irriterade och ledsen del att ta upp. Jag som person känner mig otroligt lurad av systemet, av läkarna, av dietister och av forskare. Det gör mig arg, ledsen, rädd och väldigt ifrågasättande. Det jag vet idag är att när jag ökade mitt intag av fett och tog bort sockret i alla former så gick jag ned 30 kg och -30 cm i midjan. Det är min erfarenhet och min fakta.

Fettets betydelse för en sockerberoende

Eftersom fett och kolhydrater utgör den störta energikällan i våran mat och jag som sockerberoende inte kan äta kolhydrater så behöver jag öka intaget av fett. Fett ger även en mättnadskänsla. (Det är därför som en tsk kokosolja dämpar sug på bara någon minut).

Idag när jag kan lita på min kropps signaler ang mat så vet jag att om jag blir sötsugen efter maten eller är hungrig igen om 2 timmar så är det troligtvis på grund av att jag har haft för lite fett till måltiden. Mitt tips för er som känner sug efter lunchen eller middagen och ofta vill ha det där lilla söta till kaffe: Tillsätt mera fett till maten, kan vara olivolja, ett kryddsmör eller varför inte majonnäs eller aioli?

Dietister, kostrådgivare och de flesta läkare tror inte på eller förstår inte sockerberoende idag. Gjorde inte jag heller när jag gick till dietisten. Det som hände var att jag fick råd om att äta enligt tallriksmodellen. Grönsaker, protein och kolhydrater i form av bröd, pasta, ris och potatis. Min frustration blev större och större. Mitt sug var kvar, jag höll mig till råden men gick inte ner ett enda kilo samtidigt som jag kämpade med ett sug från helvetet och tränade ca 10 pass i veckan. Jag gick på återbesök och fick samma råd igen.

Frustrationen växer

Nu förstår jag ju varför detta inte fungerade för mig. Men det är här jag blir ledsen. Jag gick till dietisten för att få hjälp för att jag trodde att dom hade kunskap nog till att hjälpa mig. Istället så blir resultatet totala motsatsen. Råden över att få i mig tillräckligt med kolhydrater, dra ner på fettet, äta oftare och att unna sig är nyttigt haglade över mig samtidigt som frustrationen blev större.

Dom trodde ju inte på mig när jag förklarade hur jag åt och hur jag tränade. Kanske att dom tyckte att det var lika frustrerande som jag över att det inte fungerade?

Vad är skillnaden idag? Jo jag är 30 kg lättare, äter rikligt med fett, får i min kolhydrater endast från grönsaker och rotfrukter, äter 3 ggr om dagen (ibland ett mellanmål) och unnar mig inte mat utan hälsa i form av träning, bra mat, massage, ett varmt bad, en god bok osv.

Det går framåt, fler och fler blir medvetna. Fler och fler märker och inser vad som fungerar och vad som inte gör det. Men det är så otroligt mycket kring detta med socker- och läkemedelsindustrin, forskning och inte minst ekonomiska vinningar som styr världen. Men när skall dessa jättar ta ett ansvar över konsekvenserna?

Norge har det, Finland har haft det men var tvungna att ta bort den på grund av att det inte var i linje med EU’s regler. Jag pratar om sockerskatten. Min misstanke växer om att även här är det pengarna som styr. Men jag väntar…



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge