Var går gränsen? Jag tror att jag hittat den

Var går gränsen? Jag tror att jag hittat den

Var går gränsen? När blir det personliga privat?

Under en längre period har jag funderat på om jag skall fortsätta med skrivandet eller inte. Vad ger det mig? Ger det mig något överhuvudtaget? Vad behöver jag? Vad skall jag dela och varför?

Jag har också funderat väldigt mycket på om detta är ett bekräftelsebehov men kommit fram till att mitt syfte är någonting helt annat och skulle jag ha ett bekräftelsebehov så hade jag inte försökt få detta tillfredsställt genom att dela något som väcker, skam, pinsamhet inom mig. Allting är inte smärtfritt att dela men det betyder inte att detta inte behöver delas.

Det är någonting som har legat och skavt i mig en längre tid och att sluta skriva och dela känns inte rätt men att skriva och dela kändes heller inte 100% som rätt beslut. Jag tog upp mina tankar och ventilerade dem med olika personer. Jag har fått mycket positiv feedback och dom flesta vill att jag fortsätter men fortfarande så finns frågan vad mår jag bra av.

Alla dessa frågor och tankar växte till nya tankar. Var går mina gränser för att dela? Varför skall jag dela mina erfarenheter till andra?

Dessa frågor fick även svar, detta svarade jag på frågan varför behöver jag dela? Behöver och vill är inte samma sak.

  1. Jag behöver dela för att medvetandegöra mitt tillfrisknande. Det är ett sätt för mig att registrera de positiva händelserna i vardagen. Stora som små.
  2. För att känna en gemenskap med de flesta människor och inte endast sockersystrarna. Utan även med personer som inte har samma problem men som tillhör min umgängeskrets och är väldigt viktiga för mig.
  3. Egentid och reflektion.
  4. Jag önskar att någon hade berättat för mig i ett tidigare skede, förklarat vad jag höll på med osv. Hjälpa andra om så bara 1 eller 2 personer. Jag vet att det finns personer där ute som behöver hjälp men inte förstår det på grund av saknad kunskap. Jag ser det varje dag.
  5. Kunna känna en öppenhet mot andra människor, även om det gör ont att skriva vissa saker så är det saker som behöver komma ut för att jag inte skall känna mig undangömd. Gömma mig själv bakom sjukdomen.Och det kanske viktigaste, jag vill inte känna att jag behöver gömma mig för att jag har valt en väg som är den bästa för mig.

Vad skall jag dela? Var går min gräns?

  1. Mina erfarenheter, alltså sådant jag har gått igenom och inte det jag bearbetar just nu. Det kan förstöra mer än det hjälper mig.
  2. Skilja på person och privat. (gränsen kan vara svår ibland)
  3. Berätta min resa i sockerträsket, hur jag gör för att vara sockerfri, vilka hinder jag upplever o.s.v.
  4. Bloggen skall vara en plats där det positiva lyser igenom det negativa.

Så nu har jag tagit beslutet. Jag har bestämt mig för att fortsätta skriva och dela med mig. Det finns andra där ute och lider som jag en gång har gjort. Jag hoppas att jag kan nå fram till några av dessa personer och hjälpa dem att förstå sin egen sjukdom och förhoppningsvis upptäcka denna i tidigare ålder.



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge