Kanske dags för oss kvinnor att ta efter lite av männen?

Kanske dags för oss kvinnor att ta efter lite av männen?

Vi kvinnor är ganska duktiga på att gnälla tycker jag. Hur mycket vi gör i hemmet, hur dåliga löner vi har och att vi inte får någonting för mödan. Men hur ställer vi oss egentligen till detta? Fortsätter vi att gnälla utan att göra någonting åt saken? Ja, oftast. Har vi sämre löner för att vi inte kräver mera betalt för det vi gör? Jag skulle vilja säga att så oftast är fallet. Ibland kanske vi till och med drar slutsatser i förväg och målar upp en bild innan någonting ens har hänt. (Jag är expert på den biten). Vi tjatar väldigt ofta också på våran parter och dom får lyssna på vad dom inte gör, hur dom skall förbättra sig osv. En sak som jag har kommit på nu i mitt förhållande sedan några år tillbaka är att när jag städar så städar jag på mitt sätt. När min sambo städar så städar han på sitt sätt och resultatet kanske blir olika. Det blir lite som på jobbet, jag gör en sak på mitt sätt och tycker någon att det är för dåligt får han/hon göra om det. Varför kan inte det vara lika när man kommer hem till sin partner? Nu brukar jag tänka att jag är tacksam för att min sambo har plockat ur diskmaskinen och torkat av diskbänken efter att han har lagat mat, han gjorde det ju faktiskt. Sen att det inte var på mitt sätt och enligt min perfektionism är en helt annan sak. Jag vet inte hur ni tänker men jag tänker lite: kanske dags för oss kvinnor att ta det lite lugnt? Tagga ner lite i våran ton mot männen när det gäller just dessa saker? Nu menar jag verkligen inte att kvinnorna skall sköta hela hemmet medans mannen ligger på soffan!! Här tänker jag att män och kvinnor är olika och ser på saker på olika sätt. Jag tänker också att vi kanske skall tagga ner lite mot oss själva och vilka måsten vi egentligen behöver ha. För vad händer om vi dammsuger i morgon istället för idag? om vi tvättar i helgen istället för på onsdagen? Vad är det värsta som kan hända?? Är vi jätte trötta när vi kommer hem, varför inte slänga på en film och ligga i soffan med partnern istället för att yra runt som en galning för att man har sagt att på onsdagar skall jag alltid dammsuga? Jag lovar, dammet finns kvar även i morgon. Visa kärlek mot er själva, släpp stressen och pressen för onödiga måsten som inte behöver finnas just idag. Kan man fråga sin partner om han kan hjälpa till med t.ex. disken istället för att bli sur för att han inte fattar det själv? Jag brukar försöka berätta vad jag behöver t.ex: det skulle vara skönt om du kunde tömma diskmaskinen idag, jag är väldigt trött och behöver lägga mig på soffan. 99,9% av gångerna kan jag lägga mig i soffan. Eller: Älskling om jag hänger tvätten så kan väl dig ta köket?

Lönen är ju en stor bit i jämställdhetsfrågan. Jag pratar ofta med kvinnor som tycker att dom har för lite lön i jämförelse med vad dom presterar. Det är väldigt mycket mer sällan som jag hör en kille påpeka samma sak. Frågan jag har ställt mig är: har männen bättre lön för att dom får det eller för att dom kräver det? Svaret tror jag är att dom kräver det. De ställen jag har jobbat på under dessa 5 år så har jag antingen haft bättre eller lika bra lön som en kollega (kille) med samma uppgifter och ansvarsområden. Det är inte för att jag har tackat och tagit emot utan förhandling utan för att jag har lyft upp mina bättre sidor och sagt vad jag vill ha för det jag presterar. I 100% av fallen har jag fått det jag har begärt.

Jag tror att vi kvinnor måste börja våga kräva. Kräva det vi är värda och bli bättre på att lyfta oss själva inför andra. Våga ta plats. De flesta kvinnor tycker till exempel att det är jobbigt att jobba med enbart kvinnor för att det är så mycket snack bakom ryggen och sura miner. Tänk på hur kvinnor behandlar andra kvinnor, snackar skit om varandra, onödig drama, istället för att gå fram till personen och säga vad man tycker och tänker så bygger man upp en dålig stämning. Det är detta som är så skönt med att jobba på ett bygge. Inget skitsnack, vill man någonting eller någonting är fel så säger man det till varandra och man förväntar sig att om man själv inte gör korrekt en dag så är det någon som påpekar det. Man behöver aldrig gå och känna sig osäker på hur andra tänker om en själv. Det är klart att det finns mycket skit i min bransch också men det här dagliga dramat som tar så mycket energi finns det absolut inte av. Och jag kan känna mig trygg i att säga till om jag tycker att någon gör fel och behöver inte vara rädd för att han skall vara sur på mig året ut för det. Vi kvinnor behöver stå upp för varandra! Inte hugga varandra i ryggen varannan dag eller gå och vara avundsjuka på kropps ideal eller liknande.

Min uppfattning är att männen i allmänhet verkar ta lättare på livet än kvinnorna och har mindre besvär i vardagen? Men hur kan det vara så? Jag känner själv ibland att jag behöver tagga ner. Jag dör inte för att det står 1 tallrik i diskhon och är inte mitt liv perfekt utåt så betyder det att det är äkta för andra och för mig själv. Min sambo har kompletterat mig bra i att ta det lugnt, släppa garden och få mig att förstå att saker och ting löser sig faktiskt utan att jag behöver brusa upp. ”Det löser sig” kan vara otroligt irriterande samtidigt som det kan vara otroligt nyttigt att ta till sig.

 



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge