Grattis Sandra – 2 år

Grattis Sandra – 2 år

Japp det är sant, två år har gått. En sockersyster beskrev det så bra i morse. Första året: fokus på rätt mat och mängd. Andra året det känslomässiga, hantering av tankar och känslor. Tredje året: Andligheten.

Ibland är det knappt så man vågar säga hur lång tid som gått, det är som att när jag säger orden så kommer det rasa i nästa sekund.

Vad har hänt under året som gått?

Under året som gått så har jag rest vid några olika tillfällen vilket har krävt en hel del planering och det gläder mig att jag inte slutar leva även om det ofta kan vara lättare att stanna hemma.

Under hösten 2018 började jag i gruppcoachning hos Sockerskolan. En gång i veckan. Vi har fått uppgifter att jobba med som berör frågorna jag pratade om innan (stå upp för sig själv, självmedkänsla, komma ur och hitta gamla mönster, nya insikter på olika plan) hitta sig själv och vem man är kan man säga. Det är inte helt enkelt att veta det. Beroendepersonligheten har jag pratat om tidigare, den finns inom mig och den styr mig när jag är mitt inne i drogandet men det är inget jag är. Men försök få hjärnan att förstå att vi inte är våran beroendepersonlighet utan att vi har den! Jag övar fortfarande.

Det senaste halvåret

Slutet på det andra året har verkligen krävt en stor hantering av tankar och känslor för mig. Det har varit kaos i hjärnan till och från. Oro, förvirrning, ifrågasättande, tankespinn, hjärndimma osv. Vissa stunder har det nästan känts hopplöst.

Jag brottas fortfarande med hur jag på bästa sätt hanterar mänskor som inte förstår och som skall hävda att sockerberoendet inte finns eller att det jag håller på med är löjligt och att sockret inte är så farligt. Det går lättare för varje gång och jag antar att det krävs övning. Men jag kan inte låta blir att längta efter dagen då jag bara skakar av mig och inte tar in det. Det finns glimtar av detta redan idag men de behöver bli fler och större.

Jag har alltid brytt mig om vad andra tycker. Om utseende, vad jag säger och tycker, vad jag tycker är viktigt eller hur jag uppfattas. Även om detta blir mindre och mindre viktigt ju längre in i tillfrisknandet jag kommer så är det ändå någonting som har sina små begränsningar i vardagen.

Vad händer nu?

Nu under våren kommer jag göra klart gruppcoachningen och även gå skamkursen. Skamkursen har fått väldigt mycket beröm och även andra som ej gått Sockerskolan anmäler sig till denna kurs. Det ser jag verkligen framemot.

Under våren planerar jag även för att gå en kurs i näringsfysiologi. Jag kommer läsa denna på distans. Det betyder i den takt jag vill, när jag vill och hur jag vill. Perfekt eftersom jag kommer jobba heltid. Jag har inte riktigt valt vilken kurs jag skall välja men den första kommer i alla fall bli en kurs i grundläggande näringsfysiologi. Detta vill jag göra för att jag tycker att det är intressant och för eget intresse.

Nu när gruppcoachningen tar slut så kommer jag behöva någonting att fokusera på, någonting som berör mitt beroende och tillfrisknandet. Kanske är det dags för stegen, kanske känner jag mig så stabil så att reflektionerna på bloggen räcker till. Eller så blir det ett av Sockerskolans seminarier.

Vi får se, just nu övar jag på att ta dagen som den kommer, ett steg i taget och det viktigaste först. Varje dag frågar jag mig flera gånger, vad behöver jag just nu.

Psst! Jag har även skrivit en artikel för en hälsotidning som vill skriva om sockerberoende, vilket nummer vet jag inte än men förhoppningsvis under våren.



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge