Mina erfarenheter har ett värde

Mina erfarenheter har ett värde

När jag bestämde mig för att börja skriva så var frågan om varför? skulle jag dela det jag skriver? och om det var viktigt. Vem skulle vara intresserad av mina erfarenheter? Och skulle jag våga? Helt plötsligt skulle jag gå emot normen om ’’normalt’’ och ’’lagom’’. Jag skulle behöva gå emot den oskrivna lagen om att inte vara för krävande eller för besvärlig. Att vara brutalt ärlig och även visa den lite tyngre sidan och vara ärlig med mina känslor.

Fortfarande, i vissa stunder, tvivla på om det jag skriver är värt att läsa eller inte. Vad är det som säger att någon vill läsa just det jag skriver? Och vad är det som säger att det jag skriver har något värde?

Därför är mina erfarenheter viktiga

Idag träffar jag människor nästan varje dag som påminner mig om detta. Som påminner mig om varför det är så viktigt att sprida kunskapen. Detta är människor som lider i det tysta, lider av besatthet kring utseendet. Kanske har bantat men gått upp allt plus lite till flera gånger. Har mag- och tarmproblem, ångest, depressioner. Människor som söker hjälp via läkare men det enda dom får är en påse mediciner.

Att gå till en dietist när man haft viktproblem hela sitt liv gör att man bara blir förnedrad. Jag har själv varit där 2 ggr. Dra ner kalori mängden men ät fortfarande blodsockerhöjande mat. När man går dit gångerna efter för uppföljning blir det inte bättre när man igen får påtala att detta inte fungerar, jag blir inte av med mitt sötsug och kan inte hålla mig borta från sockret. Det är ju inte så konstigt när halva tallriken består av socker/stärkelse. Det förstår jag idag. Men alla de som inte har den kunskapen? Alla som sitter där med skam och kanske ljuger för att inte känna sig än mer misslyckade eller uthängda?

Att dra ner på kalorier och börja träna är inte nyckeln till viktnedgång. Har man som jag haft problem med vikten under en lång tid är det troligtvis något annat som ligger bakom symptomet. Kom ihåg det ordet, symptom, viktproblem är ett symptom på ett problem, problemet sitter någon annanstans absolut inte i fettet kring magen.

En del av mina erfarenheter

När jag gick till dietisten tränade jag 12!! pass i veckan, jag åt bra mat, regelbundet och hade varit utan sötsaker i 3 månader. Efter första träffen drog hon ner mitt kaloriintag till 1400 kalorier om dagen, jag säger det igen jag tränade 12 pass i veckan. Dessutom plockade hon in ris, potatis och pasta. Nåt jag inte hade ätit under 3 månader. Hon påpekade hur viktigt det var. Månaden efter var jag tillbaka hos henne, hade gått upp 5 kg och börjat äta sötsaker igen (triggad av kolhydraterna). Då gav jag upp, ingenting fungerade ju. Om inte ens en expert kunde hjälpa mig, vem kan det då? Efter att jag innan denna period hade gått ner 17,5 kg gick jag nu upp 30kg.

För snart 2,5 år sedan tog jag bort allt som triggar min sockerhjärna. Alkohol, gluten, socker, frukt, bröd, pasta, potatis, stärkelse, vissa mjölkprodukter, mjöl, sötningsmedel osv. Jag tränade inte till en början utan fokuserade endast på att äta rätt och må bra psykiskt. Det tog mig ca 1 år att gå ner mina 30kg igen. Nu har jag varit viktstabil med några kg +- men att det pendlar får man räkna med.

Om jag nu frågar mig själv igen, vilket värde har det att jag delar med mig av mina egenskaper, mina erfarenheter och min kunskap?

Genom att våga prata om problemen och verkligheten som verkligheten är, så tror jag att kommer göra skillnad, kanske inte idag, kanske inte imorgon, kanske inte om 10 år men kanske om 15 år. Och då, i alla fall då är det värt någonting.



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge