Självkritik är en del av beroendet

Självkritik är en del av beroendet

’’Vara brutalt ärlig’’ och ’’sjukdomen påverkar relationer negativt, inte minst relationen till dig själv’’. Detta är de två första anteckningar jag skrev i mitt tillfrisknande. Ca 2 år och 3 månader sedan.

I veckan kom jag på mig själv att det börjar kännas svajigt under fötterna. Jag är ute och seglar ibland. Ignorerar vissa sjukdoms symptom för det är ju inte ’’så farligt’’. Kritiken om mig själv växer, irritation, otålighet, suget ökar och även om jag inte är hungrig eller det inte är tid för mat så äter jag. På ett sjukt sätt och även om detta är abstinent mat så är det på ett oabstinent sätt.

Jag märker också att jag inte ’’orkar’’ bry mig om jag får i mig stärkelse eller socker via en maträtt (gäller när jag äter ute). Har tappat viljan och orken att fråga och förklara, viljan över att stå upp för vad jag behöver har börjat blekna.

Fram med pärmen från Nystart (min första behandling). Back to basic. Skriva tacksamhet, stolthet och planering varje dag. Ta hand om mig själv på ett varsamt sätt. ALLTID sätta abstinensen först.

Det gjorde jag inte i torsdags när jag åkte och jobbade trots att jag var på gränsen till feber. Dessutom jobbade jag längre än jag hade planerat.

I fredags vaknade jag dunderförkyld. Jag letar desperat efter någonting att lindra halsen med. Någonting i tablettform. Tyvärr så hittar jag ingenting efter att jag vänt upp och ner på apoteket och hälsokostaffären. Men vad hade jag förväntat mig? Jag VET att det inte finns någonting för mig där. Bara att jag går in och faktiskt läser på alla förpackningar är ett varningstecken på att jag är i sjukdom och att min trappa är väldigt brant och tung att gå i just nu.

Samtidigt så firar jag med händerna i luften att jag kan se tecken! Det betyder att jag kan bryta cirkeln innan jag är nere i sockret igen. Dessa handklovar som jag en gång öppnat skall inte stängas igen.

Självkritik en stor del av beroendet

’’självkritik är en varningssignal för mig på att jag är på väg in i återfall’’ är en annan anteckningen jag skrev väldigt tidigt i nystart. Det stämmer fortfarande. Självkritik har väl mer eller mindre duggat över mig själv de senaste veckorna, men den är lömsk, jag hör den inte alltid. Det är egentligen inte förrän mitt humör börjar svikta som jag reagerar på hur jag kritiserar mig själv.

Jag tror tyvärr att många lider av självkritik i det tysta även om man inte har ett beroende. Har man levt med det under många år så är det väldigt svårt att se det själv. Man kan vara nedstämd även om man själv inte tycker att man är det. Så fort man börjar tänka snällare tankar om sig själv kommer man även börja må bättre.

När jag började min behandling var maten ALLT. Det var den det var fel på, det var det som var mitt problem och den förstörde precis allting. När min terapeut säger att maten endast är 10% av problemet så trodde jag inte på det. Idag tror jag fortfarande inte på det, jag tror att maten har mindre betydelse än 10%. Det är så mycket annat som leder fram till maten innan den hamnar i munnen och innan frossandet och besattheten sätter igång. TACK! För att jag har kunskapen!



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge