6 December – Riskfaktorer under resan

6 December – Riskfaktorer under resan

Ytterligare en förberedelse dök upp i dagens lucka. “Riskfaktorer som kan dyka upp under resan”. Alltså, vilka situationer under resan kan jag stöta på som är lite knepigare. Det är förstås omöjligt att förutse alla händelser men det jag kan se i förväg är förstås oerhört värdefullt.
Några punkter jag kom fram till idag:

  • Svårt att hitta mat som jag kan äta. Egentligen så har jag ingen aning om vad det är för mat där nere. Det enda jag kan gå på är vad andra har berättat. Om jag märker när jag kommer dit att det kommer bli svårt stundvis så kommer jag kolla upp restauranger i förväg, var dom ligger och vad dessa har att erbjuda. Planeringen av maten blir ännu viktigare än vad den är idag.
  • Någonting går ej som planerat. Någonting förutsätt händer som gör att vi inte kan äta där vi bestämt eller vi kommer inte fram i tid så vi kommer behöva röra oss vrålhungriga. Här känner jag att man får göra det bästa i stunden. Jag kan förbereda mig genom att ha något litet mellanmål i väskan för att undvika vrålhungern men så mycket annat med oförutsedda planer kan jag inte göra. Blir det kris och hjärnan låser sig totalt finns det alltid sockersystrar som hjälper mig.
  • Jag får in mat på restaurang som jag inte kan äta även om jag har förklarat. Detta händer även i Sverige så troligtvis kommer det hända på Bali. Samma här egentligen.. göra det bästa av situationen och beställa in någonting annat så jag blir mätt. Det brukar alltid finnas små rätter på sidan om.
  • Jag glömmer bort/ignorerar min sjukdom. Denna situation är den farligaste för mig skulle jag tro. Det andra känner jag mig hyfsat bekväm med. Denna punkt betyder också att jag har börjat ljuga och inte ser sanningen längre. Det finns inte mycket annat än att ringa en sockersystrar här. Hjärnan låser sig totalt och jag ser inte de enklaste lösningarna.
  • Jag börjar tänka: “en gång går nog bra”, “det är ju ändå semester “. Förnekelse i allra högsta grad är detta. Förnekelse över den sjukdom jag faktiskt har. Lösningen på denna är samma som ovan ring en sockersyster.
  • Att känslorna tar över. Ätit på känslorna har jag gjort hela livet, faktiskt inte en enda gång sedan jag blev abstinent. Jag upplever att jag lyssnar väldigt mycket på mig själv vilket gör att jag upptäcker detta stadie ganska tidigt. Mitt knep när detta dyker upp är acceptans för det som kommer och inte försöka motarbeta. Är det övermäktigt försöker jag sätta mig till. Ro och andas några ggr eller göra en kort mindfulness.
  • Regelbundna måltider fungerar ej. Jag skall försöka så gått det går men jag vet ju att det blir knepigt. Det som är bra är att jag och min bror har väldigt lika mattider och våra kroppar behöver mat nästan lika ofta så jag tänker att detta löser sig. Någonting ätbart i väskan för att bryta det värsta kommer räcka långt.
  • Flygresan. 18 timmar flyg + mellanlandningar.. det kommer bli tufft. Här tror jag att planerade måltider kommer vara a och o. När äter jag, var äter jag och hur äter jag. En sådan plan kommer jag behöva göra innan jag åker.
  • Språket. Jag är inte bra på engelska, vilket kan göra det svårare att bli förstådd. Om jag fattat det rätt så kr inte dom heller så bra på språket. Tur så är min brorsa grym så han kommer bli min räddning här väldigt ofta <3

Alla dessa punkter kan förstöra min abstinens.
Som sagt så kommer det finnas flera riskfaktorer som jag inte kan komma på just nu. Som ni ser så är maten egentligen vårat minsta problem även om det är det som är drogen. Det är händelser, tankar, känslor och beteenden som leder oss till drogen.
Till skillnad från andra beroenden så måste vi lära oss leva med att ta drogen varje dag. Vilket gör allting väldigt mycket svårare.



Följ mig:

Facebookinstagram


Dela inlägget:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge